Utvalda

Moishe Postone lär oss i sina böcker att ibland är samband i världen kategoriska, begreppet om det abstrakta arbetet

http://krigsmaskinen.se

se referensverket om Moishe Postone.

begreppet om det abstrakta arbetet

tillsammans med annat är det abstrakta arbetet som den allmännaste formen av bytesvärdet orsaken till all den hänsynslöshet som drabbade människor under 1900-talet och 2000-talet. abstrakta arbetet fanns i kapitalistiska västländer likväl som i sovjetunionen och andra marxist-leninistiska länder vilka var planerade ekonomier. det abstrakta arbetet, räknandet av arbetstimmar, vilket räknande av arbetstimmar motsvarar Marx’ begrepp om den samhälleligt genomsnittliga nödvändiga arbetstiden. Marx’ värdeteori är sann när utbudet beror på arbetsinsatsen i arbetsdelningen och inte på knappa naturresurser. Jämställandet av två bruksvärden utifrån att lika mycket arbetstid är nedlagd i att skapa de båda bruksvärdena ger det abstrakta bytesvärdet. folkmord totalitarism exploateringen av historieskrivningen miljöförstöring övervakningssamhälle sann epistemisk klaustrofobi av en epistemiskt tillstängd värld, där tekniken och kapitalet förstört kunskapen och dess förutsättningar på evig eller momentan tid.

stoppa skiten politiska lösningar nya former för politik

symbolisera kunskap, liv, artliv, natur

det abstrakta arbetet är en kategorisk orsak till mycket hemskt i världen.

ibland är världen och samband i världen kategoriska, men de kan stå i interaktion med andra samband i världen

judar som tagit ställning som politiska fascister står inte bakom kapitallogiken. det är kapitallogiken som står bakom judar som tagit politisk ställning som fascister och exploaterar berättelsen om Förintelsen och folkmord och gjort den till en berättelse om för lite och inte om för mycket Kapitalism och modernitet.

Moishe Postone är dock förstås inte fascist, utan har gett världen det sanna begreppet:  abstrakta arbetet, eller utvecklat det begreppet. Läs böcker av Moishe Postone.

Annonser
Utvalda

ENG: I do not recognize… (DE: Ich nicht erkenntnis…, SV: Jag erkänner inte…)

[Explanation: To recognize something is to symbolically, with spoken or written word, make an utterance that sais that something is and that it is that you believe it is. Most often in politics that something is or has ontic right in the world. From the later case of utterances of political right-recognition follows logically that yourself as an actor will not act against the right of something in the world to negate its right in the world, because the right is and then it is also that you in a way communicate contemplation and a future-anticipation that the ontic right of your own action, in the near past, the present and the near or farer of future will coincide with the persistance of the ontic right of something in the world and not contradict it.]

 

I do not recognize or believe that the worldview decendant from Immanuel Kant is a true,  rational or adequate worldview, (rather the opposite: I think its a false, irrational and inadequate worldview).

 

I do not recognize or believe that an Aristotle-, Hegel- and Marx decendant critique of the Kant decendant worldview will destroy the species (homo sapiens) morally, (rather the opposite: it will save the species (homo sapiens) morally).

 

I do not recognize the political order in Sweden today of violation of UNs general delaration of Human rights (first and foremost article 18, 19 and 16) as being a real functional good to the knowledge and life of the human species (homo sapiens).

I do not recognize the political order in Sweden today of violation of UNs general declaration of Human rights (first and foremost article 18, 19 and 16) in Sweden today as having real moral right in the long run.

I do not (1a) recognize the election system to the parliament in the state of Sweden today as a democratic election system and not either as an (1b) approximation of democratic election system, when it (1c), by its relationality to the lack of categorical freedom of thought and speech in Sweden today, (1d) violates UNs general declaration of Human rights (first and foremost article 18, 19) and (1e) knowledge, science and political democracy-method-morality of knowledge trough categorical tolerance to thought and speech (http://tvivelpaframtidatro.wordpress.com), but (2) I recognize it’s right to the extent and for so long it has and keeps its sovereign power in the Swedish state and in Swedish society, in relation to other political states, in relation to international and national Capital-interest organizations, and in relation to the members of Swedish society, (2b) to the extent the sovereign decisions of the elected parliement or government does not contradict knowledge, science and political democracy-method morality of knowledge trough categorical tolerance of thought and speech (again: UNs general declaration of Human Rights article 18 and 19, and http://tvivelpaframtidatro.wordpress.com) where I make as much civil inobediance as possible when its possible, (2c) and until the day I die – but not after that day, or until 1 january 2020 – and not after the 31 december 2019, if negotiations with the representatives of the political order in the state of Sweden today or representatives of the power sovereign for the state of Sweden today has not started before the 1 january 2020. (The property ‘democratic election system’ is a relational property of an ‘universal suffrage-election system’ to the property ‘categorical freedom of thought and speech in the state’. In the essential concept of political democracy is included moral knowledge-method-conditions of real categorical freedom of thought and freedom of speech, up until public election of universal suffrage to the parliament is held and majority decisions in the parliament is taken.) The difference between (1c) and (2b) is that in (1c) intolerance to thought is a condition that is already from before, and preceede a parliamentary election, and (2b) is that intolerant decisions of intolerance to thought succeed the same parliamentary election.  I want (3) to vote to save rights-, cultural- and social stability in Sweden, for possibility of future democracy-discussion, by voting for Social Democracy in the election to the Swedish parliament 9 september 2018. My intention was to by that guarante precisely stable rights-conditions by immigration stop AND financial politics, for discussing principles of co-existence: political democracy and personal freedom and ethnical freedom. You have to use many tools to support development of principal political democracy in Sweden again in the future. (Ernst Jünger sais the anarch must take a lot of shit many times not openly confronting the totalitarian power sovereign, not blow tings or people up and cunningly trying to do proactive and not reactive things in the semi-pheriphery of totalitarian power institutions.)

I do not recognize or believe that the worldview of the genocidal- and political opression-apologist  – internationalist capitalist – fascist – totalitarian – oligarcic regime in Sweden today is a true worldview.

I do not recognize the moral right of the institution of panopticon or forced thoughtreading and criminalization of thought, or the power-executive sovereign behind it, in Sweden today, in the long run.

I do not recognize the moral right of any quantum-technology to exist in the world in our time or for the centuries to come at least, (but maybe with one exception, namely a very limited and restricted use in the United Nations (UN) to do technical experimenation to try to stop human caused climate change or global warming).

I do not recognize the moral right or sovereignty of the power-executive sovereign behind the institution of panopticon, thoughtreading, forced and violent thoughtpersecution, and criminalization of thought, in Sweden today, in the long run.

I do not categorically recognize the moral right or sovereignty of the power-executive sovereign behind the institution of panopticon, thoughtreading, forced and violent thoughtpersecution, and criminalization of thought, in Sweden today, in the short run. I do civil inobediance as much as I can and think and feel what I want as much as possible. The idea of the principle of categorical tolerance (Poppers not Carnaps) in my head have and will have right both in the long and the short run.

My [general] Demands:

I demand fullfillment of UNs general declaration of Human Rights (including article 18, 19 and 16), UNs convention against genocide, including paragraph (d)) and UNs convention against torture (both physical and psychical torture).

I demand categorical abolishment of all thoughtreading and criminalization of private thoughts and private notes in Sweden today, primarily outside of university, secondly, also, at university (for me to ever co-operate with Swedish universities).

I demand categorical criminalization of all quantum-technology and all thought-meaning-identification-technology by the United Nations (UN), the European Union (EU) and in the state of Sweden and every other political state in the world. Because we need criminalization everywhere in the world it must at worst appear only as a gesture in one or few countries, at first, but we have to do the gesture do spread the message and hopefully also in long run the substantial politics of criminalization of the quantum-technology and all thought-reading-meaning-identification-technology.

I demand the right for myself and other long run accepted members of Swedish society (citizens aswell as non-citizens), outside of university, to believe in the Holocaust in an Aristotle-, Hegel- and Marx-decendant metaphysical and ontological philosophical framework and the right to believe in UNs convention of Human rights in an Aristotle-, Hegel- and Marx-decendant metaethical philosophical framework. I even recall freedom of religion (UNs declaration of Human Rights article 18) for both atheist, panteist and teist aristotelians.

I demand that the Swedish government and the world community immediately stop state repressive violent, forcing and symbolic genocidal practices against and violation of – all categories of – genetically white Europeans (including genetically white functionally disableds) negative freedom (freedom from negation of positive freedom), or right, to have genetically white children in accordance with UNs convention against genocide paragraph (d) and UNs general declaration of Human Rights article 16.

I demand that no human individual in Sweden is socialized by violance, treats or force, into personal, sexual or family relationships with other people (outside their practical duties to society, like for example earning your own income) in accordande with UNs declaration of Human rights article 19 and 16. You can solve it by ankle- or GPS- monitoring in the home for sexually disclosed individuals who have not commited heavy violent or sexual crimes. For the ones who have commited such crimes you lock them up with conventional forced treatment (and no thoughtreading treatment) at most  5 days a week and with 2 full days 52 weeks a year when they have freedom to keep, develop and share a democracy view, without even the smallest interruption of psychiatry.

Friend- and love-relationship policy

I make clear I will not start friend- or love-relationship with anybody until I get my hands on the material object of a new Swedish Law book which abolishes all criminalization of thought and private notes outside of university and criminalizes thoughtreading (by for example, private person, psychiatry or criminal-, private corporation- terrorist- or journalist-maffia) outside of university with prison penalty at minimum 10 years inprisonment. I appriciate it will take earliest until 2020 to get my hands on the material object of a new Swedish Law book.

I beg earlier friends that have choked, or walked the dog in my prescense, or taken a stance against my Human Rights (as a DNA-individual of the species homo sapiens) in any way, to leave me alone, I break up friendship with them for all future, we are no longer friends. I can never trust them again. When the situation is revealed those who want my forgiveness mush search for their own motivation to be good to the species (homo sapiens) knowledge and life-culture  in the resting part of their lives. Such motivation can never be grounded in that they want to show themselves brave to me or better than me, they must try to be brave or better to themselves or really to the absolute itself, without expecting any attention from me during the whole resting part of their lives. Only if they change completely and qualitatively to principal and definite belief in every Human Right (UNs general declaration of Human Rights, including article 18, 19 and 16 and UNs convention against genocide, paragrapgh (d)), and measurably if they don’t heavily practically or symbollically act against Human Rights every single day of their resting lives until they die, each one of them, on the day of their death they can regard themselves as forgiven by me. Others that have always been subtile and implicit to me in life, but have not choked or walked the dog or denied my Human Rights, I can still be intuitively carefully suspiscious to, or they are irrelevant as friends when others who chare my opinions, life attitude, self-identity more than them, deserve my attention and friendship better; anti-Kantians, like me, look for substantial friendship. Those who think we can have substantial friendship can later write me an e-mail and try it out. Relation to family we can negotiate about, it’s enough that my family beg forgiveness and that they recognize my human rights, but we must meet more seldom and under reserved conditions. Professional co-operation cannot be excluded to be necessary in some cases in the workplace, in associations or political parties, but I don’t socialize with those cases after work. For love-relationship, as was said above, it must wait until I get the new law book 2020 and only then people can send me e-mail, for obvious reason of my responsibility for my reaction to the whole situation that I’m been exposed to, and I must reflect and heal the wounds after this situation in many years after this. So those who shows ridicoulous smiles and exagerrating small talking now and expect something soon or want to laugh with or at me or want to have ironic or non-ironic or sex with me can go to hell and understand what imbecill – unambarressdly egocentric – middle class idiots they are, that relativize an so important historical experience for the whole species (homo sapiens) to the particular horizon of the spoiled and patologically disturbed power cult-Swedish or western capitalist-middle class…

Professional practical life policy: university and politics

I will not co-operate with university until thoughtreading is forbidden also at university. And because I’ve read to little to do the handicraft of writing any dissertation, it is excluded to write any dissertation. It’s practically irrational. I only co-operate with the researcher to write dissertation and give notes on my discoveries if it shows after revealing of thoughtreading that its really the case that I made any new discoveries in philosophy myself and when. I’ve written down what I could figure out myself by myself, but I don’t know if it is new discoveries or not, because there’s others that have figured out the same things many or some or even one year before me. If I’ve discovered something or not, in any case I will write a book or PDF outside of university with the theme of my stancetaking in philosophy, making clear that I didn’t discover or found out everything myself, but it is at least my standpoint. After the totalitarian experience I and this society have made, I must put pressure on people, I cannot trust them to get their asses going in the direction I want them to go.

I will neither co-operate with university until white people can have children and at the same time social right to higher education.

I will not answer any e-mail or manual mail from institutional e-mail accounts in any univeristy instituition in Sweden until thoughtreading and discrimination of whites are gone from Swedish universities. Scientists that want to contact me have to contact me as private persons from private non-institutional e-mail accounts.

I will not join any political party that does not share my political program on: political terminology of ”semi- and interrogatio- ecological-organism” and ”-communism”, political terminology of ”libertarian” and ”democratic” as pre terms, Human Rights and categorical tolerance of thought and speech,  immigration stop, anti-fascism (both national and international fascism) and anti-outermost political right, anti- easy -nationalism, -conservatism and -traditionalism, defined by Aristotles metaphysics, Hegels and Marx’ ontology and metaethics written in the party program but allowing Kantians that share the party’s normative ethics to be members of the party, categorical principal and radical personal freedom in all personal matters in civil society, defends my antropology and racism-theory and white rights or in general the Human rights of every culturally or genetically indigenous people or ethnicity in general anywhere in the world.

Political policy towards Capital and Capitalist ideology:

I cannot principally or ideologically compromise with Capital on the principles in UNs general declaration of Human Rights.

I cannot ideologically compromise with Capitalist ideology, I can never be an ideological fascist, only an anti-fascist, also to international – capitalist-universalist – fascism.

I can practically compromise with Capital on other points, economic and social politics for example.

You can ask me why, if you wonder why… It follows from my theories. Give me time to finish writing down my theories. Then you may understand…

If the demands are not recognized by the Swedish government and/or the International community at the end of 2019 and have started negotiating with me, it is O.K. to revolt against this shit.

Aristotelian Right. Destiny struggle.

Aristotelian right. Destiny struggle is about basic human rights, so it’s not about Platonism when you protest against that they deny you even freedom of religion. If you think that, you don’t have proportions. Be angry because you don’t have positive freedom of love yourself within the framework of negative freedom of love for everybody is Platonist asshole. But be angry because not any white person has negative freedom of love or even freedom of thought and speech is ONLY ARISTOTELIAN DESTINY-STRUGGLE, NOT FOR WHITES IN A STUPID SENSE, BUT FOR THAT HUMAN RIGHTS (ARTICLE 18, 19, 16) ALSO SHOULD INCLUDE WHITE PEOPLE. And ALSO as a SYMBOLIC FOR OTHER GENETICALLY OR CULTURALLY INDIGENOUS PEOPLES on the Earth makes such destiny struggle A VALUE AND THROUGH THAT COMPLETELY MEANINGFUL.

 

All arguments against all kinds of outermost political right, social darwinism, genocide, ethnical cleansing and ethnic and social priviliges

What the outermost political right wants and what defines it, is that it minimum wants some feudal or capitalist ethnic or class privileges and that it wants ethnical cleansing.

The argument against genocide against minority DNA by way of racial laws against child-birth of specific DNA as the most general form of destroying minorities in the politics of the outermost political right or outermost political left is the most general argument against all kinds of ethnical cleansing, because every genocide is also an ethnical cleansing. Every other argument against different forms of ethnical cleansing coinices with this argument in general, but by fewer qualitatively distinct reasons, because the particular case of destroying minority DNA by laws against child-birth coincides with destroying the culture that in the ontological undeterminedness or openness in the antropology- and racism-theory is possibly dependent on the DNA. It’s obvious why the arguments against other kinds of genocide and ethnical cleansing coincides with this argument perfectly, with lesser qualitative reasons, but anyway with enough reasons, for genocide ot ethnical cleansing to never be definitively judged as a moral political alternative.

Argument against genocide on particular DNA by way of laws or buraucratic jurisdiction against child-birth:

  • Epistemic conditions of not knowing differences in behavior caused by differences in DNA and conditions of not knowing the value or non-value of specific DNA-reproduction: (A) The antropology and racism-theory as such sais there can never be any science true as knowledge or probable as knowledge, or any knowledge true as knowledge about DNA-differences or the value of DNA, only about empirically observed alikeness in normative behavior between different homo sapiens DNA-types. That science and truth is impossible in the matter depends on ”the candyshop”-thesis which is the thesis that scientists that try to do the science to investigate and theoretically determine if observed differences in behavior between different homo sapiens-DNA dependent on differences in DNA or if it depends on natural and cultural environment, always become like children in the candyshop and that the candyshop is run by Capital interest. (B) Also when scientists try to do moral philosophical science about the moral object of human DNA-reproduction they always will behave like kids in the candyshop, says the ”candyshop”-thesis. You can only observe functional-disability by categorical empirical observation of a specific DNA-type in relation to a specific workplace or other normative cultural practice situation. But the moral object of DNA reproduction of specific forms of homo sapiens DNA is categorically methodologically forbidden to claim any scientific truth about in moral philosophy, including functional-disability-DNA, even though there is scientific truth about functional disability as such. Because there can be no truth about the moral object of DNA reproduction, you can never know that genocide on a specific type of homo sapiens DNA by way of laws or buraucratic jurisdiction against child-birth is morally right, which serves as the fundamental argument against genocide on only DNA, that its wrong to do such genocides on DNA because you can never know the objetive value or non-value of a DNA, so then you must let individuals chose themselves within the framework of the family-institution if they want to reproduce their DNA or not, which happens on the metdodological basis of a un-scientific everyday probability-pragmatic of the individual chosing partner and family according to the principles of freedom of ethnicity and freedom of love, UN:s general declaration of human rights article 16 and UN:s convention against genocide. (C) What is especially essential about the epistemic conditions described in the antropology- and racism-theory is that there can be no truth about frequency and exceptionality in specific conceptual, symbolical and aesthetical tradition, which makes an theoretically undetermined field of reality, an principally undetermined thing-in-itself that you can never know anything about. Often people with white DNA show great frequency in ordinary norms and exceptionality in classical music, we observe, for example, even if blacks many times also make it to the orindary norms in classical music. The observed frequency of making ordinary norms and exceptionality in classical music we can, though, never know the scientific truth about what it depens on, if it depends on white DNA or if it depends on the natural and social environment of that people with white DNA show bigger frequency and greater exceptionality in classical music than people with black DNA, because ”the candy”-shop-thesis forbids truth in the matter. In the antropology and racism theory it’s an theoretical undeterminedness and ontological openness that frequency and exceptionality in symbolic and aesthetic expressions depend on genetic, and it’s the same with concepts, feelings and mentality, thought-patterns in general, body-language, and so forth. It’s also an openness that frequency and exceptionality of conviction and emotional affection to general and particular  symbolic-, aestetic-, conceptual and patic forms can depend on genetic, to more or less extent (all humans have of course logical, emotional, sensual and language capacity, of course, but remember this is about frequency and exceptionality). This last aspect of the antropology- and racism-theory is relevant to the next epistemic argument against genocide on specific DNA-types of homo sapiens – see next below. Link to the full antropology- and racism-theory in Swedish language (translate in google translate if you want, I can write and english translation later if you want to, I’ve written the generalities of the theory above): https://trokanskeframtidatro.wordpress.com/antropologi-och-rasismteorin-1-0-2018-08-16/
  • Epistemic conditions and epistemic good of tolerance towards horizon: Because of the candyshop-thesis and that the antropology and racism-theory contains the general idea or theoretical truth that you cannot know, and then also cannot exclude, that frequency and exceptionality in symbolic, aesthetic, conceptual and sensual expressions, and emotional affection and moral philosphical evaluation of those symbolic, aesthetic, conceptual and sensual expressions depend on genetic more or less, which leads to that you have to tolerate other peoples DNA because you have to tolerate their horizon. Specific DNA-conditions for cultural traditions and affection to traditions, if they exist, compared to other conditions for cultural traditions and affection to traditions, does become extinct forever if a DNA-type dies out for some reason. Other conditions than DNA can easier come back. It is also the case that DNA does not normatively disturb other people so much, and in exclusionary cases you have functional disability classification and legislation to save old surviving DNA-conditions for horizon that would disappear from the world otherwise, if they want to exist because they themselves evaluate their horizon and tradition as possibly frequently and exceptionally dependent on their DNA, in accordance with what the antropology- and racism theory allows them to say about dependency of horizon on DNA. Furthermore, it is also another condition that is important here, and that is the general condition, which does not involve a basedness in the antropology- and racism-theory, but which is the case condition for all homo sapiens, that they can observe with their eyes and concepts their own genetic in relation to their environment; that their horizon can contain experiences, views and opinions about their own DNA and about their DNA in relation to their environment. Horizon, for all of this reasons become evaluated by scientific methodology and rational humans in general that seek knowledge of the world, in the several ways that is described in my swedish blog: http://tvivelpaframtidatro.wordpress.com – translation: ”doubt on future beleif” – which discuss (similar to Karl Poppers argument for tolerance on basis of David Humes theoretical problems and empirist theories of empircal induction) the different general basis for why moral politics, science and humans always ought to tolerate every horizon of a society and of other societies categorically; categorical tolerance of thought and speech, which involve the imperative of not killing anybody, and in a derived sense from what I have written here above, never stop any specific DNA of homo sapiens from reproducing in a family-situation. The most important reason for tolerance here, is that you should tolerate horizon, first and foremost because of the epistmic condition that every individual have unique experinence of the world by ontic necessity of the nature of and individual empirical experience of a particular thing from a particular angle in a particular eye-moment, because of Hegels methodological criteria of striving for knowledge-totality and Foucaults identification of this criteria with, and the emphazis on, the demand of the scientist or the knowledge-seeker to collect all that unique empirical experince that individual people posess in their memory of their own lives and look for all unique interpretations of unique empirical experience in order to be able to get an more adequate total knowledge of the world’s own totality and meet up Hegels methodological criteria. When you have studied all experiences of the world of other people and peoples, as an imaginary end-condition of the investigation – it’s called historical science and practical philosophy – you form your own opinion. If you, yourself, still not agree to the other peoples opinion about history and moral philosophy, and they are for the moment impossible to convince, then you begin to tolerate their horizon, because of the epistemological-methodological condition of ‘categorical skepticism about future belief’ that is derived from the epistemological-methodological condition of ‘categorical empirism about knowledge of future realities’ (compare David Hume, Karl Popper). Everything is described in my blog: http://tvivelpaframtidatro.wordpress.com (I’ll write a translation to english and put in the side widget if you ask me and give me time, for so long you can use google-translate). You evaluate rationality in the future, as the basic value of knowledge, even if future horizon contradicts your present beliefs, because every single concept in your own horizon can change in the future, and make the positivity of a completely new horizon that is open to see new realities and agree to the old views of others that was tolerated by yourself in the past. An especially important feature here is that even methodological views or observational concepts can change in the future, which is a very important reason for evaluating the rationality of tolerating other peoples view in order to be able to have rational views in the future. Connected to DNA, this means that you can change views and concepts on DNA and DNA in relation to other things in the future and be open to other peoples views on DNA and DNA in relation to other things in the future. The category of understanding makes another dimension of tolerance here, because you can change understanding of the other persons views in the future, when the views and symbolic of the views can depend on DNA, and change understanding of their specific views about DNA and DNA in relation to other things, you tolerate them and let them live, so that you can secure rationality of your own knowledge and horizon in the future.
  • Epistemic conditions for and the good of personal freedom:
  • Practical good of work:
  • Enough resources:
  • Social power right-relations:
  • Evolutionary conditions and evolutionary emerged human abilities: The very concept of and the observed archeological traces and DNA-result of the reality of evolution proves, in almost obvious conceptual reflection and derivation from it, that homo sapiens have by their DNA capacity and few limitations of this capacity to an ability of logically open cognition and to logcial conviction in experiencing, judging, feeling towards, communicating and acting in different varying natural and cultural situations in natural and cultural history. Humans have no strong basic affection of basic sympathy and empathy with instances of knowledge and life of homo sapiens in general all over the planet wherever they go, well, yes, basic evolutionary althruism and pride in helping the species instances in any place, except for when logic of experiencing extreme situtions of problems and crisis –  like for example: war, starvation, winter, epidemy, famine, feudalism, capitalism, abstract labour-modernity and modernist culture, totalitariansim or pan-spectorism mass-surveillance – does not surpress those feelings of sympathy and empathy towards other human beings. Evolutionary conditions and evolutionary emerged human abilities is not reducible to the schedule of ”the fox eat the rabbit” or ”man is a wolf on man”. There is, I believe, a general ability of homo sapiens to tolerate what does not contradict survival in any natural and cultural condition, otherwise humans would not have survived. ”The fox needs only to eat one rabbit to live” is a much better saying or summary of the condition, which means that organisms try to survive, not to kill everybody else in the eco-system and not organisms adapted to other eco-systems. Theodor Adornos theory of authoritarian personality and the critique of Kant, Freud and social darwinism in western marxism in the 20th century, presuppose a certain more refined view on evolution inspired by Ludwig Klages concept of tuism and Friedrich Nietzsches concept of ”will to power”. ”Will to power”, rather than the social power and the fetish of endless competition of everybody against everybody on life and death in social darwinism,  is not only a moral philosophical concept, but also an explanatory concept of what the reality of evolution really is in its objectivity, more than the ordinary evolutionary naturally necessary social competion within a species, that of course also exists to a determinate extent. There is a lot of histoical experience also from historical science and historical narratives in non-scientific tradition

 

Varför även tankeläsning begränsad bara till Universitetet också är ont och varför det också innebär politisk diktatur i samhället i stort vilken förstör realiteten av kategorisk tolerans för alla tankar och yttranden i hela samhället

Skälen till att tankeläsning på universitetet innebär politisk diktatur utanför universitetet som förstör kategorisk tolerans för alla tankar och yttranden i hela samhället, är följande:

  • När människor är medvetna om att det finns tankeläsning i samhället över huvud taget eller medvetna om att det finns påtvingad tankeläsning i samhället över huvud taget, uppstår direkt pan-optikon-effekter.
  • Det är särskilt en logisk grund för uppkomsten av pan-optikon-effekter när tankeläsningen logiskt normaliseras genom att det av diktaturen anses gott att störa någon människa över huvud taget i någon situation som helst som sitter och tänker inre tankar. Föreställningen att det producerar en värdefull sanning när pan-optikon-effekter drabbar någon människa som helst i någon situation över huvud taget, ger en logisk grund för att människor utanför universitetet börjar tänka att makthavare snart inför tankeläsning också utanför universitetet, när de tror att det någonsin kan vara bra för tänkandet att vara utsatt för pan-optikon-effekter. Att denna extrema socialisering av det mänskliga tänkandet som tankeläsning innebär i vilken situation som helst, att den socialiseringen någonsin skulle vara bra för tänkandet att producera ett värdefullt tänkande hos människor. Den extrema etiska idealismen som hypermoralism normaliseras också. Det är logiskt märkligt att om människor på universitetet klarar av idealistiska hypermoralistiska normer och praktiker, så normaliseras det att människor utanför universitetet blir rädda för sådan hypermoralism också utanför universitetet, vilket ger än värre pan-optikon-effekter, typ: ”Hjälp, frikyrkorna har fått tag i en tankeläsningsmaskin, och de vill att alla skall tänka snällt och ansträngs sig att känna empati jämt”.
  • De som studerar, arbetar på eller är associerade medlemmar av institutioner i teoretisk vetenskap på universitetet har också ett liv och en horisont vad gäller saker och sammanhang utanför universitetet, t.ex. går de och röstar och har politiska åsikter. Skall deras liv i dessa avseenden också vara utsatta för tankeläsningspanoptikon? Vågar forskare i Historia rösta på Sverigedemokraterna t.ex. när det finns en tankeläsningsmaskin på universitetet? Vågar de älska vem de vill?
  • Det är inte bara så att det blir svårt att ifrågasätta teorierna på universitetet med en tankeläsningsmaskin på universitetet, det är OCKSÅ SÅ ATT det blir omöjligt att ha en genuin intellektuell frihet att lämna universitetet i enlighet med föreningsfriheten; det går aldrig att tänka sig till en världsbild som strider mot universitetets världsbild och lämna universitetet, för en människa blir fängslad direkt av rättsväsendet, och det vet en människa om att hon kan bli fängslad, så då tänker en människa inga kritiska tankar om universitetet som skulle kunna få en ett lämna universitetet, vilket förstör föreningsfriheten för individen i samhället om hon en gång anslutit sig till en institution i teoretisk vetenskap på universitetet. Det blir omöjligt att lämna, eller ens tänka tankar som skulle kunna leda i riktning mot att lämna universitetet. Alla människor har rätt att lämna vilken idésammanslutning som helst i enlighet med FN:s Mänskliga Rättigheter artikel 20.
  • Fria universitet utan tankeläsning är en nödvändig praktisk institution för att nå den oundgängliga resursen av sann teoretisk vetenskap som bland annat är till för att reproducera samhället praktiskt och resursmässigt samt reproducera eller producera kategoriska toleransrealiteter i hela samhället. Om den sanna teorin som sådan förstörs, som är så viktig för att upprätthålla samhällets rikedomar och toleransen för varandras horisont i samhället, genom att universiteten som sådana blir metodologiskt irrationella genom en tankeläsningsmaskin som förhindrar produktionen av metodologiskt värderade tankar och teorier, eftersom det metodologiska kriterier är att individen får tänka autonomt utan de dimensioner av pan-optikon som förstör den negativa friheten från våld och tvång till tankar och från tankar – vilken generell företeelse jag beskrivit i texten ”Arguments against thought-reading 6.0” i sidospalten på denna blogg, länk: https://trokanskeframtidatro.wordpress.com/argument-in-english-against-thoughtreading-6-0-2018-10-30/ – så leder det till att samhället inte kan reproducera negativ eller positiv toleransrealitet utanför universitetet som en kategorisk realitet, när en så oundgänglig resurs för att upprätthålla negativ och positiv tolerans för tankar ute i samhällslivet utanför universitetets verksamhet, bland vanliga människor, förstörs av tankeläsningen.

 

 

 

 

 

 

Idémässig- och partipolitisk ”demarkationslinje” i den svenska samhällsdebatten skapar stabilitet – Ge oss rätt till (vad som till och med borde räknas som basal religionsfrihet och inte bara FN:s artikel 18 och 19) att tro på aristotelisk ateism, ge oss rätt att bilda ett frihetligt kommunistparti (FN:s artikel 20), ge oss rätt att tro på Hegel, Marx och Aristoteles! (1/2 om inte 2/3 av västerlandets filosofiska tradition!, samt FN:s artikel 18 och 19)

Det behövs en idémässig och politisk ”demarkationslinje” i den svenska samhällsdebatten för att skapa politisk och social stabilitet. På den ena sidan av den idémässiga och politiska ”demarkationslinjen” står de som tror på Hegel och Marx i allmänhet och på den andra står de som tror på Hume och Kant i allmänhet. De som tror på Hegel och Marx är organister, eko-organister, och kommunister, de som tror på Hume och Kant, är marknadsliberala globala populister, korporatister och fascister, och de representerar samhällseliten. De övriga är som begripligt är mycket besvikna över den senaste tidens samhällsutveckling och behöver någonstans att samlas: ett frihetligt kommunistparti. Där kan alla samlas som vill kämpa för det formalt relationellt kategori-goda för kunskap, liv och artliv. De som känner en oro över åt vilket håll Sverige och världen barkar, de kan samlas där, för att inte befläcka sig med fascismen, diktaturen och bourgeoisien, varken med deras politik eller idéer.

Kapitalister och marknadsliberaler borde vara mer tillfreds med och uppskatta den politiska och sociala stabiliteten i en parlamentarisk demokrati mycket mer än vad de gör, och på samma sätt den parlamentariska miljörörelsen och vänstern. Att parlamentariska reformister tar kategorisk ställning emot marxism-leninism och våldsam politisk revolution i allmänhet, eller faktiskt all åsiktsfrihet i allmänhet – för den är nästan helt oproblematisk och har alltid varit. De underskattar vad parlamentarism är. Hur parlamentarismen kan balansera annars svåra konflikter. I parlamentarismen går det lätt att se styrkeförhållanden mellan de olika idépolitiska och politiska blocken, ”hur många medlemmar?”, ”hur många väljare i årets val?”, och därigenom maktbalansen i samhället mellan de som säljer sig själva till Kapitallogiken och de som vägrar att göra det.

Chansen att Sveriges frihetliga demokratiska organistiska-ekologistiska kommunistiska parti(reformisterna), Sfdoekp(ref), som skrivit in Hegels metaetik och Marx ontologi i partiprogrammet, kommer in i Sveriges riksdag eller ens får några röster, som ett parti eller som en sektion av en gemensam lista med gröna socialistiska kantianer, är liten, begriper nog de flesta. Hur många ansluter sig till eller röstar på ett sådant parti när det väl gäller? Vad går kapitalister och marknadsliberaler och oroar sig för egentligen?

Det skulle skapa stabilitet att de som är sura samlas i kommunistpartiet. Annars fortsätter ju människor att vara sura utan att kunna kanalisera sitt missnöje genom något som helst politiskt engagemang, vilket skapar konflikter. Vad bourgeoisien missunnar människor är t.o.m. religionsfrihet, de får inte vara aristoteliska ateister, fastän så många religiösa traditioner bygger på Aristoteles och fastän friheten att inte behöva tro på någon övernaturlig kraft över huvud taget ingår i religionsfriheten. 1/2 om inte 2/3 av västerlandets filosofihistoria är förbjuden i Sverige att argumentera för väl. Bourgeoisien vill kunna fortsätta att låtas att de i vänstern som inte tror på Kant går att reducera till den lilla skaran som organiserar marxist-leninistiska eller trotsky-istiska partier på marginalen av samhällsdebatten. Ett kommunistparti kan tjäna syftet att samla upp och institutionalisera och kanalisera allt partikulärt missnöje i Sverige med den populistiska, korporatistiska och fascistiska regimen och skänka människor som har en principiellt radikal ståndpunkt ett social sammanhang, så att tillfälliga och poänglösa konflikter reduceras i samhällsdebatten, när ensamma individer gör enskilda protestaktioner som bara skapar onödiga turbulenser, de slutar bråka alltför mycket i oväsentliga situationer och pratar med varandra och utvecklar partiet istället.

Tankeläsnings-psykiatrikerna hävdar 1.) att allt är omöjligt nu p.g.a. så starka krafter (bl. a. Kapitalismen). 2.) Att kanske allt skulle förändras sen på lång sikt sen med ett kommunistparti, det ”vill inte” psykiatrikerna. Därför: Då är psykiatrikern ren fascist, om psykiatrikern inte refererar till omöjlighet på lång sikt utan till o-önskvärdheten på lång sikt. Om psykiatrikern inte håller om att Kapitalismen är skurken (ondska), mot kunskap, liv och artliv. Tankeläsnings-psykiatrikern verkar mena att Kapitalismen alltid är god i den inre cirkeln av etiken, i det formalt relationellt kategori-goda, och menar inte bara att Kapitalismen är god i den yttre cirkeln momentan och samtidigt momentant god i den inre cirkeln av etiken, i det formalt relationellt kategori-goda. Därmed kan jag konstatera att vad som drabbar mig enbart orsakas av att människor är giriga efter marknadsstatus, högern vill vinna val, … För någon stor risk för krig finns inte. I centrum av världsmarknaden råder mycket starka ekonomiska beroendeförhållanden. I Sverige finns specialiserad produktion och specialiserad arbetskraft för denna produktion. Krig skulle förstöra den specialiserade produktionen och riskera att ta död på den specialiserade arbetskraften för denna produktion.

Stor förändring till ett kategoriskt kommunistiska samhälle är omöjlig trots att det skulle bli tillåtet att tro på Marx och Aristoteles eller grunda ett frihetligt kommunistparti, och det p.g.a. både epistemiska och ontiska skäl. Epistemiska skäl är tom totalitet; vi kan inte veta helheten eller framtiden härledd ur en helhet vi inte har, så då kan världen aldrig snart förändras bara för att det blir ett annat filosofiskt system på universitetet eller ute i samhällsdebatten. De ontiska skälen är att Marx och inte Hegel har rätt i ontologi. Strukturell slutenhet, materiell resistens ifråga om det ontiska objektet av världen. Informationssamhället är inget argument, för informationssamhället består också i materiella sociala kommunikationsstrukturer. En metafysiskt sann idé i informationssamhället gör inte alltid någon väsentlig skillnad i det stora flödet av information. Den materiella produktionen är fortfarande en stor del av världen.

Svenska professorer och forskare i Husserls och Heideggers fenomenologi kan ju sitta och hålla fast vid vad de redan tycker.

Kapitalister och ekonomiska liberaler har teoretiska alternativ i metod/epistemologi: 1. Popper + Foucault + Hume + Jameson + Hegel (empirism). Som jag själv. De kan betona Poppers framtidsskepticism som Hayek gjorde. Vi i vänstern kan betona Habermas'(?) pragmatik. 2. kategorisk metafysisk skepticism. tror bara på nästa hamburgare. 3. Husserl och Heidegger. De som enbart värderar epistemisk beviskonsistens som värdefull egenskap hos kunskap kan fortsätta tro på Husserl och Heidegger.

Kapitalet och ekonomiska liberaler har teoretiska alternativ i ontologi: Marx, Adorno, Althusser, Deleuze, Foucault. Alltihop olika teorier om materiell resistens, formmässig- eller strukturell materiell slutenhet och omöjligheten att handla i många om inte i alla situationer, hos det ontiska som sådant, vilket överensstämmer med Marx kritik av Hegel och en konsekvent icke-hegeliansk historiematerialism, ironiskt nog, vilket inte är konservativ höger, men nyliberaler och kommunister får samma ontologi här konstigt nog. Mycket bråk om hur mycket praxis, lyckosamma icke-ideologiska intentionsmässigt sanna handlingar som är möjliga i världen, är säkert att vänta i framtidens parlamentariska kamp mellan vänster- och högerblocket.

I politiken kan människor fortfarande bråka om sakinnehållet vad beträffar allmänna eller partikulära situationer av den totala konkreta världsprocessen av natur- och kulturhistoria och framtid, vilket gör att den parlamentariska ”vardagslunken” består. De politiska blocken bråkar om huruvida det är vänstern eller högerns ekonomiska politik som är omöjlig eller störst risk, samt vilken politik som leder till mest positiv frihet för människor. (Enbart de som fortfarande tror på Husserl och Heidegger kan hålla fast vid begreppet om vilje-kontingens, eller viljans frihet tagen tillsammans med begreppet om negativ frihet).

Ifall mot förmodan partiet eller sektionen skulle få 51% i riksdagsvalet, så är ju det en demokratisk princip att låta dem styra och förändra världen om de vill det. Kanske t.o.m. förresten inte går att förändra världen så mycket ändå, politiken möter motstånd, möter omöjlighet kanske framtiden är enbart sannolikhet.

I den offentliga debatten i Sverige och Världen av idag, har redan Aristotelisk metafysik ett visst utrymme. Ernst Jünger läses i Sverige och i Världen. Vänstern, jag själv. Sven Olov Wallenstein. Carl-Göran Heidegren. Jonas De Geer. Identitärer. Alt-right. Mattias Karlsson och Sverigedemokraterna. Liberal-konservativa och Johan Tralau. Vänsterliberaler som Karl Palmås som läser Deleuze som var inspirerad av aristotelikern Spinoza. Nyliberaler läser Ayn Rand som var Aristoteliker. Neo-konservativa och Leo Strauss i USA läser Aristoteles och Hegel. Ja, det är konstigt att det är så förbjudet för vänstern att också tro på Aristoteles, Hegel och Marx därför att Hegels kritik av Kants de-ontologiska meta-etik och av Kants teorier om vilje-kontingens redan omhuldas inom den konservativa och nyliberala politiska högern på sina håll i Sverige och Världen. Ett tillskott av Marx’ materialistiska och empiristiska kritik av Hegels objektiva idealistiska ontologi och metod applicerad inom den ekonomiskt liberala politiska högern sänker inte heller den ekonomiskt liberala politiska högern över huvud taget, skulle jag säga, snarare tvärtom. Det är ju den hegelianska västmarxismen som är problemet med coupe d’états (vad Bernstein kallade ”blanquism”) och folkmord. Lenin och Mao läste Hegel. Arketypen för Lenins hegelianska-engelsianska och Lukács hegelianska-fichteanska marxism kanske figurerade i vad Stalin gjorde mot politiska dissidenter och hela folk?

 

 

 

Mina filosofiska ställningstaganden och ståndpunkter i teoretisk och praktisk filosofi (som också förstås delas av många andra människor i vår tid):

Teoretisk filosofi:

Metafysik (ställningstagande för):

Metafysisk realism (Platon, Aristoteles, Kant, Hegel, Marx): Världen existerar oberoende av medvetandet som ett yttre ting-i-sig. Bevis: Det följer ur begreppet om fenomenet som sådant, som redan det är en metafysisk tes.

Aristoteles formlära (Aristoteles, Hegel, Marx): Existensen föregår essensen. Aristoteles meta-ontologi; den aristoteliska formläran. Bevis: Den följer som logisk deduktion ur begreppet om ‘existensen av något’ och ‘relation eller icke-relation mellan existensen av något och existensen av något annat’.

Universale-realism (Aquino, Hegel, Marx): Realism ifråga om formers existens. Bevis: Universales eller aristoteliska formers metafysiska existensrealitet följer ur begreppet om ‘existensen av något’. Så fort en ‘ren aristotelisk materia’ påstås existera så uppstår genast frågan  om ‘vad det är som existerar som är ren aristotelisk materia?’, vilket genast leder till en kvalitets eller formbestämning av denna ‘aristoteliska materia’ som ‘existensen av något’ vilket logiskt nödvändigt är ‘existensen av en kvalitet’.

Metafysik (ställningstagande emot):

Metafysisk idealism (Berkeley, Hume?, Husserl, Heidegger): falsk därför att alla världar är metafysiska världar. Bevis: Ur begreppet om fenomenet följer att

Epistemologi och metodologi (ställningstagande för):

Kunskapsrealism (Hegel, Marx, marxianska tänkare i västeuropa): Vi kan ha kunskap om metafysiska objekt, därför att vi har en berättigad tro på kunskapen som metafysiskt objekt, t.ex. en berättigad tro på att optiken, förståelsen, logiken, minnet, traditionen, metoden, ger sann berättigad tro, alltså, ger metafysisk realistisk objektiv kunskap.

Bevis hämtat från: Jacobi, Hegel och Adorno och kanske ytterligare resonemang än dessa tre tänkares samlade argument.

Rationalism (sann): Begreppsdeduktion bevisar meta-ontologi eller Aristoteles formlära, meta-etik, kunskapsrealism.

Kategorisk empirism (sann): Det måste vara en empirisk grund för all innehållslig vetenskap om världsprocessen som total natur- och kulturprocess.

Totalitetsprincipen (rationell, : Adekvat begrepp om världen är nödvändigt att eftersträva, men kanske aldrig uppnå. Relativt mer adekvans i det nya momentet än i det föregående kan vetenskapen ändå alltjämt alltid åstadkomma. Världen som sådan är en totalitet av allt som står i relation eller inte står i relation, av nödvändighet eller kontingens mellan tingen i totaliteten. Totalitetsprincipen säger att för att ha rationell kunskap om världen behöver vi ha adekvat kunskap om världen. För att ha ett sant begrepp om världen behöver vi ha kunskap om allt som finns i världen. Bevis: Det följer ur begreppet om en total värld att den består av partikulariteter som står i relation till varandra eller inte står i relation till varandra, som orsakar varandras position eller orsakar varandras negation, som kan stå i vilka relationer eller orsaksrelationer till varandra som helst, så att vetenskapen måste nå kunskap om hela totaliteten av på något sätt relaterade partikulariteter för att kunna säga att partikulariteten av en mänsklig handling är möjlig och har en viss bestämd ontisk verkan, snarare än en annan tänkbar ontisk verkan. Tom totalitet, ”mörklagda fält”-skepticism (Foucault?): När människan inte har total adekvat kunskap om nuet och det nära förflutna så kvarstår mörklagda fält av okunskap om totaliteten av världsprocessen. Därmed blir det svårt att uppnå en adekvat kunskapstotalitet för att kunna handla adekvat i världen, och vara adekvat moralisk i sin praktik gentemot världen, på fullständig epistemiskt rationell grund. För att bevara rationalitet i en sådan situation kommer istället metoden: sannolikhet om de ”mörka fälten”+epistemisk risk+ontisk risk+liten sannolikhet om framtiden eller ”mörklagd framtid”-skepticism-pragmatik (Habermas?) om att handla gentemot framtiden och ta en risk. Det finns alltid av epistemisk princip ingen definitivt sann kunskap om framtiden, eftersom vi inte kan ha någon empirisk erfarenhet av framtiden. När vi inte heller kan ha någon empirisk erfarenhet av nuet och det nära förflutna, kan vi bara härleda, som mest, en lite sannolikhet om framtiden.

Innehålls- eller konkretions-metod (Hegel, G.W.F., Förordet till Andens fenomenologi, 1807): Former måste motsvara sitt innehåll, det måste vara adekvans i formerna. Adekvat sanna begreppsformer motsvaras av alla högre kvaliteter av världen som ett ting-i-sig som det begreppsliga innehållet visar fram. Bevis: För att kunna handla adekvat moraliskt gentemot världen behöver människan ett adekvat begrepp om världen som tar hänsyn till hela dess kvalitativa konkretion, för världen är konkret i sig själv, och om en bara tar hänsyn till några kvaliteter av den, riskerar en ju att inte bli moralisk i sitt handlande gentemot den, för då riskerar människan att bli omoralisk gentemot andra kvaliteter i världen som hon inte handlar gentemot, vilka t.o.m. annars kan verka negativt mot det hon försöker åstadkomma ifråga om andra kvaliteter i världsprocessen. Enklare uttryckt: Bara ett konkret begrepp om en konkret värld kan vara ett sant begrepp.

Kategorisk tolerans:

 

Ontologi:

Materialism: Marx’ ontologiska kritik av Hegel hade tre komponenter som bevisas av historievetenskapen. För det första, om Anden är falsk till sitt begrepp om världen så är de materiella och sociala processerna i världen oberoende av anden. För det andra, så existerar Andens utvecklingsgång och skapandet av Anden inte oberoende av materiella och sociala processer som Hegel säger, utan det är materiella och sociala förhållanden som producerar Anden i varje moment, vilka också producerar falskt medvetande. För det tredje, så är det inte säkert att världen förändras därför att Anden är helt sann, det finns också en dimension av arbete gentemot det materiella och sociala objektet, som överskrider arbetet med begreppen i filosofin och vetenskapen.

Historism:

Subjektiv och objektiv praktik:

Praktisk filosofi:

Meta-etik (för):

Ontologisk etik (sann): Aristoteles, Hegels och Marx’ metaetik eftersom existensen måste definiera värdet, eftersom begreppet om ‘det oberoende börat’, kvaliteten av ett oberoende böra, leder till en oändlig referentiell regression, utan något absolut ontiskt slut, vilket i sin tur, bygger på att begreppet om ‘det oberoende börat’ är logiskt indefinit. ”Varför ‘bör’ människan vara?” ”För att människor känner det, att hon ‘bör’ vara.” ”Varför känner människor det?” ”För att den absoluta naturens totalitet har orsakat dem att känna det”. ”Men varför ‘bör’ det vara att den absoluta naturens totalitet orsakat människor att känna det?; varför ‘bör’ den absoluta naturens totalitet vara?”

Meta-etik (emot):

De-ontologisk etik (falsk):

Värde-nihilism, emotivism och empati-forskning (falsk):

Normativ etik (för):

Aristotelisk normativ etik:

Kunskap, liv och artliv:

FN:s Mänskliga Rättigheter:

 

 

Min åsikt om moraliskt ansvar, skuld, förlåtelse och ursäktande ifråga om realiteten av totalitär diktatur i vår tid

Aristotelisk, Hegelsk, Marxsk meta-etik:

Min syn på moral härstammar från Aristoteles, Hegels och Marx’ ontologiska meta-etik. Till yttermera visso så innebär detta att allt är rätt som existerar och gott för den absoluta substansen att bli sig själv, dvs. förverkliga begreppet om sig själv som något ontiskt helt. Existensen är den enda värdekvaliteten, att något ”värdar” (inte ”världar”), att något varar, vardar, att något varar i naturen, att det fortbestår i sin existens. Ordet ”värde” är bara ett poetiskt ord för att någonting fortfar att existera i naturen. Ordet ”böra” är endast ett poetiskt ord för nödvändigheten, substantialiteten i naturen såsom existens eller den substantiella relationaliteten till det absoluta, såsom något ontiskt.

Argumenten här för återkommer jag till, ni får höra av er om ni har frågor, jag är inte bäst på detta i Sverige, jag har inte läst praktisk filosofi, jag har inte lärt mig allt själv, jag har utvecklat mina ståndpunkter i diskussion med andra som gjort upptäckter eller intagit samma ståndpunkt före mig, men jag intar i alla fall dessa samma ståndpunkter, därför att det är viktigt att ni förstår den teoretiska grund på vilken jag är beredd att förlåta eller ursäkta mig själv eller andra för deras agerande före och under den totalitära diktaturen.

Andra som jag känner till som är duktigare än mig gör vetenskapen på Universitetet i en politisk demokrati, som vi inte lever i idag, men just nu är det nödvändigt för mig att bruka dessa filosofiska sanningar i samhällsdebatten och den politiska kampen för demokrati och andra saker.

Det är löjligt att monopolisera något för vanliga människor så viktigt som allmänfilosofi i den vidare samhällsdebatten utanför universiteten. Själv är jag mitt uppe i en process för att lämna universitetet, men att vetenskapsmän är ensamma om att skriva avhandlingar och ta den interna vetenskapliga diskussionen har jag inga protester mot alls. Förutom att vetenskapen inte kan kallas ‘vetenskap sann som kunskap’ förrän samhället har nått kvaliteten ‘toleransnivåer för politisk demokrati och för vetenskap sann såsom kunskap’.

Hur ser jag då på FN:s Mänskliga Rättigheter?

FN:s Mänskliga Rättigheter får därmed uttolkningen att de inte existerar, i varje fall inte kategoriskt i vår tid, såsom existerande värden. Före 2000-talet, tankeläsningen och det patriarkala s.k. ”heders”-förtrycket, existerade de ju väldigt mycket i Sverige. Det finns dock ett annat sätt att tro på FN:s Mänskliga Rättigheter och det är att säga, att förvisso finns de inte än kategoriskt i naturen några FN:s Mänskliga Rättigheter, men istället gör jag bruk av begreppet om det formalt-relationellt kategori-goda i förhållande till existensen av etikens grundaffektioner och högsta praktiska värden för mänsklig praktik på jordklotet och det är först och främst kunskap som det första praktiska värdet eller grundaffektionen, sedan liv, och därefter artliv. (Det kan frågas ifall all värdering av ting i naturen i allmänhet är härledbar till värdet av biologiskt liv i allmänhet, t.ex. om existensen av ett berg någonsin kan ha ett egenvärde som grundaffektion hos människan eller om värdet av berget beror på att livet eller artlivet för människan frodas när berget existerar? Vad tycker ni? Vad tycker praktiska filosofer? Vad tycker miljöpartiet eller vänsterpartiet?) Kategori-vilja är också ett väsentligt begrepp på denna punkt, från tyskans ”willen” som redan Kant och Schopenhauer men också Hegel använde, dvs. existensen av en viss partikulär substantiell tilldragelse eller formskapande-process i en viss rörelseriktning i naturen som substans,   Jag tycker att det är patologiskt och kontra-evolutionär produkt av Kapitalismens alienerande förhållanden, vad Adorno kallade ”den auktoritära personligheten” att inte vara affekterad att kategoriskt vilja kämpa och arbeta för det kategori-goda för existensen av kunskap, liv och artliv i naturen, vilket i medicinska termer innebär asocialitet och sociopati, vad Klages kallade ”tuism” att istället för att kämpa och arbeta för något moraliskt, vilja härska eller vilja bli älskad utan sanna etiska skäl för det. (Sanna etiska skäl förstår jag då som skälet av det kategori-goda för kunskap, liv och artliv). Det innebär en lätt patologi att inte vilja kämpa och arbeta för det relationellt kategori-goda för kunskap, liv och artliv, men det vad än som koncipieras som det kategori-goda för kunskap, liv och artliv. Det är bara så att väldigt många, inklusive jag själv, betraktar FN:s Mänskliga Rättigheter som det kategori-goda för kunskap, liv och artliv. Vi kan också, utifrån grundläggande lagar för det ontiska, det icke-ontiska och det ontiska för det icke-ontiska, föreställa oss en formal sista-tinget platonism av tanken på ett sista ting där FN:s Mänskliga Rättigheter existerar som eviga principer realiserade fullständigt och kategoriskt i naturen. Lagen om det uteslutna tredje gör också tillsammans med den metodologiska principen om att vi inte vet framtiden p.g.a. att det aldrig går att göra empiriska studier om framtiden, att vi ändå kan hoppas på möjligheten av ett kategoriskt realisering av FN:s Mänskliga Rättigheter i naturen i framtiden. Allt detta ger FN:s Mänskliga Rättigheter en annan meta-etisk innebörd än den nuvarande, men det är, enligt mig, en sannare innebörd som sammanfaller med en sann vetenskaplig tradition som fanns före David Humes och Immanuel Kants brott med den moralfilosofiska traditionen.

Moral, moraliskt ansvar eller skyldighet, skuld, arvsskuld, heder, ära och förlåtelse i den filosofiska traditionen

Moral, värde, böra, godhet och rättfärdighet i allmänhet i relation till det ontiskt absoluta: Att vara en moralisk människa är först och främst till yttermera visso att existera, och de handlingar som existerar och orsakar ting att existera eller inte existera är likaledes moraliska, goda och rättfärdiga. I relativ bemärkelse kan en tala om att det som existerar en längre tid och de handlingar som orsakar ting att existera eller inte existera en längre tid är mer moraliska, goda och rättfärdiga i det absoluta än det som existerar en kortare tid eller orsakar ting att existera eller inte existera en kortare tid är mindre moraliska i det absoluta. Den tyska nazistiska regimen t.ex. existerade en kortare tid, och är därför i relativ bemärkelse mer ond i det absoluta, än t.ex. företeelsen att människor bygger och bor i hus, vilket är en företeelse som existerat mycket längre. Men principiellt sett, utifrån Aristoteles, Hegel och Marx, finns egentligen ingen absolut ondska, förutom den rena icke-existensen av ting som aldrig existerat och aldrig kommer att existera, det rena Intet. Alla handlingar är moraliska, oavsett om de orsakar något att existera som skall existera på längre sikt eller orsakar något att sluta existera som skall sluta existera på längre sikt

Moral, godhet och rättfärdighet i formal relationalitet till det kategori-goda för kunskap, liv och artliv: Moral, godhet och rättfärdighet i formal relationalitet till det kategori-goda för kunskap, liv och artliv är helt enkelt att själv existera som havandes eller varandes kunskap, liv eller artliv, eller att ens handlingar orsakar kunskap, liv eller artliv att existera i naturen. Omoral, ondska eller orättfärdighet i formal relationalitet till det kategori-goda för kunskap, liv och artliv blir då att inte existera som havandes eller varandes kunskap, liv eller artliv eller att genom sina handlingar orsaka kunskap, liv eller artliv att inte existera.

Passus: Väsendet av sekundära värden är lindra logisk och sinnlig smärta och öka logisk och sinnlig njutning. Logisk smärta känner människor för objekt som går förlorade i lidandet, när objekt som människan håller kär i värderingen lider emot Intet och slutar Vara t.ex. objektet/objekten av kunskap, livsformer, sina liv och kroppar eller sina barns liv och kroppar, eller att frånvaron av sinnlig smärta lider emot Intet så att människan får sinnlig smärta, eller att närvaron av sinnlig njutning lider emot Intet när människan förlorar de objekt hon njuter av sinnligt.

Moraliskt ansvar, skyldigheter och plikt: Moraliskt ansvar är att ha förmågan att orsaka Varat att existera, på så sätt att en kritik, sanktion, eller ett straff skulle få en människa att vara moralisk nästa gång en människa stöter på samma problem.

Skuld i relation till det ontiskt absoluta: Skuld har alla som inte orsakat saker att existera som på längre sikt med nödvändighet måste existera eller orsakat saker att inte existera som på längre sikt måste sluta existera.

Skuld i relation till det formalt kategori-goda för kunskap, liv och artliv:

Arvsskuld: Arvsskulden är att vara orsakad att vara ond av människor eller natur som handlat före en själv, så att en är nödvändigtvis bestämd att vara ond, oavsett hur en handlar själv.

Heder: Större poetisk betoning på att de handlingar har heder som orsakar ting att existera på längre sikt, eller orsakar ting att sluta existera på längre sikt, än betoning på att allt som existerar eller alla handlingar som existerar principiellt sett är hedersamma, att även den på längre sikt relativt onde, som kommer att gå under, även den aristoteliske ”djävulen” (poetik, inte begrepp) har heder, för att den också är en del av det absoluta eller den aristoteliske ”Gud” (poetik, inte begrepp).

Ära: Den som orsakar mer saker att existera på längre sikt har större ära.

Förlåtelse: Förlåta betyder, låta vara, låta vara som det är eller låta vara hur det blivit. Det som låts vara är den andres skuld, den människas skull som förlåtas skall. En människa får förlåtelse från en annan människa när den andra människan utifrån sina moralfilosofiska idéer tycker att den andra människan är värd kärlek igen, efter det att den tagit till sig en kritik så att den bytt handlingsintention eller ofta t.o.m. världsbild, åsikter eller medvetande i allmänhet och börjat handla på ett annat sätt än förut, börjat handla moraliskt från att förut ha handlat omoraliskt, i relation till det ontiskt absoluta eller i relation till det kategori-goda för kunskap, liv och artliv. Då börjar den uttrycka kärlekskänslor och ge kärlek till den människan igen; ge kärlek är till sitt objekt detsamma som att genom sina handlingar orsaka den andra att bättre existera som den som den är, eller har blivit, eller skall bli i framtiden. Förlåtelse enligt den moralfilosofiska traditionen från Aristoteles, Hegel och Marx är en handling att börja ge kärlek till en människa igen, symboliskt och praktiskt, när en människa definitivt och stabilt börjar vara god igen, i relation till det ontiskt absoluta eller i relation till det kategori-goda för kunskap, liv och artliv.

Ursäktande: Ursäktande kommer av fornnordiska ordet ur-sakr, alltså, ”att tänka någon ur saker”, det vill säga ur-skulda en människa, det vill säga att den inte är den första orsaken till vissa bestämda sakförhållanden i världen, och därför inte kunnat göra något för åstadkomma att sakerna skulle ha tagit en viss vändning eller förhindra att sakerna tagit den vändning de gjorde eller fått dem att ta en helt annan vänding. Inom traditionen och hos alla Aristoteliska tänkare är detta viktigt. De som har arvsskuld är alltid ursäktade. Arvsskulden bygger på idén att människor är tagna ”ur saker” och därför är ursäktade, särskilt om de ber om ursäkt och förklarar varför de inte hade något med saken att göra när den uppkom.

Moraliska och omoraliska känslor därför att alla känslor inte är moraliskt värdefulla eller värderade i etiken:  

Rättfärdig primär empati: Primär empati har människan rättfärdigt med alla liv som det finns tillräckligt med mat och stabila rättsliga och kulturella förhållanden för att rädda, eftersom denna primära empati sammanfaller med att kunskap genom kategorisk tolerans för alla unika horisonters samtliga tankar och yttranden, då det alltid är levande människor som har unika upplevelser och horisont. Den primära empatin är orättfärdig och måste disciplinärt förtryckas av mod och rättrådighet när den står i motsättning till den primära sympatin, t.ex. i Poppers Paradox, eftersom kunskapen är etikens kategoriskt högsta värde, och inte kortsiktig humanitarism av primär empati med alla i enlighet med Immanuel Kant och Ludwig Feuerbachs universella kärlek utan förnuftiga distinktioner.

Passus: Min egen åsikt är att detta förhållande är tydligt i vår egen tid, då jag menar att det är en tillämpbar allmän princip, i frågan om flyktinginvandring. Jag tycker att det är orättfärdigt att inte förtrycka den primära empatin med några flyktingar som sänds tillbaka till utom Europas gränser utan att få asyl i Sverige eller andra Europeiska länder.

Rättfärdig primär (kunskapsteoretisk) sympati: Det kunskapsteoretiska förnuftet, epistemologin och metodologin, säger att människan måste tolerera alla unika horisonter så länge det finns tillräckligt med mat för alla och stabila rätts- och kulturförhållanden. Det vet också, först och främst att kunskap är det kategoriskt högsta värdet, eftersom människan värderar kunskap om alla moraliska förhållanden och andra förhållanden som moraliska förhållanden bygger på. Människan värderar kunskap eftersom allt handlande förutsätter sant medvetande om vad människan gör, kunskap är bevisat sant medvetande. Utan kunskap kan människan inte vara moralisk i något avseende över huvud taget, för hon skulle inte ha någon kunskap om vad moralen är, vad som bör göras. Därför blir kunskap det högsta värdet i etiken. Om moralen, eller med ett annat ord ‘börat’, vore att hata alla och förstöra allas liv helt oempatiskt, är ju kunskapen om detta ovärderlig, och därför är kunskapen det kategoriskt högsta värdet för människan och sympatin med kunskapen och kunskapens förutsättningar den kategoriskt mest rättfärdiga känslan hos människan som hon aldrig bör förtrycka, eftersom börat kan vara vad som helst, inte nödvändigtvis empatiska handlingar. Den högsta förnuftiga frågan i etiken är inte vad som hjälper människan bäst att vara empatisk utan vad som är rätt och orätt, gott och ont, hur mycket och vilken empati eller anti-pati med människor som är moralisk och omoralisk, vilken empati som är rätt och orätt, god och ond. Sympati med denna fråga är därför den kategoriskt allra mest moraliska känslan människor kan ha i kroppen. Ur den känslan härleder sig oftast sekundära sympatikänslor av tålamod, försiktighet, hos  sig själv och andra, och kunskapsteoretiska känslor av vördnad inför vad en ännu outforskad värld kan tänkas vara för värld.

Rättmätig sekundär sympati: Förnuftet reglerar vad som är sekundärt i förhållande till primär sympati och primär empati inför de primära eller högsta värdena i etiken. Det är mycket enkelt: (1) Objekt som ontiskt sett förverkligar det ontiskt absoluta är sekundärt rätta, goda och sköna för det ontiskt absoluta, och människan har sekundär sympati med dessa objekt. (2) Objekt som formalt sett (lagen om det uteslutna tredje) förverkligar det relationellt kategori-goda för kunskap, liv, naturvärden och artliv, är sekundärt rätta, goda och sköna för kunskap, liv, naturvärden och artliv, och människan har oftast, en rättfärdig sympati med dem, men inte i de situationer där det relationellt kategori-goda strider emot det rätta och goda för det ontiskt absoluta.

Den etiska materialismens kritik av traditionen och av den etiska idealismen: 

Den etisk materialismen, härledd ur den naturvetenskapligt grundade ontologiska materialismen, hade sitt första uttryck i och med Spinoza, Newton och den franska upplysningsmaterialismen. Från Immanuel Kant börjar den tyska idealismen, vilket utvecklades i riktning bort från principiell ontologisk och etisk materialism mot etisk idealism, även om Kant egentligen också var inspirerad av Spinoza, Newton och den franska upplysningsmaterialismen i hög grad, vilket är skälet till att Eduard Bernstein tillämpade Kants etik på socialdemokratin, så att den etiska idealismen kom att bestå där under lång tid. Med Marx kom den definitiva kritiken av den etiska idealismen, och den utvecklades sedan – till trots av nykantianismen, fenomenologin, den logiska empirismens emotivistiska och socialrättsformalistiska moralfilosofi, våra dagars empatiforskning (som överlevt tills idag, liksom kristen kantiansk etik överlevt 1968 som en skyddsreflex följande från traumana av Andra Världskriget, Förintelsen, Stalins folkmord, övriga folkmord och politiskt förtryck under 1900-talet, Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning 1989), osv. – av Adorno (inspirerad av Marx och Klages) och Deleuze (inspirerad av Marx och Spinoza), fastän jag skulle vilja hävda att den tyska idealismen just var en viktig orsak till krigen, folkmorden och det politiska förtrycket under 1900-talet. Det tyska nazistpartiet t.ex. byggde uteslutande på kantiansk filosofi, inte enbart Heidegger var kantian, några få undantag såsom Arnold Gehlen och Carl Schmitt som stod långt från nazi-toppen var hegelianer. Den spekulativa idealistiska karaktären av Hegels system, i sin rena icke-empiristiska form stod långt från Karl Marx och ett materialistiskt hävdande av empiri men nära Immanuel Kants system av rena begreppsabstraktioner från konkreta partikulära människor, skördade ändå också den många människoliv i alla marxist-leninistiska folkmord under 1900-talet. Idag har den etiska idealismens abstraktiva hypermoralism pånytt gjort sig gällande i all sin extremitet som politiskt förtryck, när en tankeläsningsmaskin har institutionaliserats på jordklotet och de enda begreppsformer som säga behövas är de kategoriska generella abstraktionerna: ”allt är omöjligt att genomföra” och ”empati är den enda moralen”.

Den etiska materialismen är först och främst en ontologisk etik till skillnad från den de-ontologiska etiken. Den handlar därmed om att alla existerande moraliska principer måste ha ontisk substans som fyller upp principen för att kunna sägas existera som en verkligt moralisk princip eller kategoriskt principiellt värde i naturen. Den etiska idealismen, däremot, som är de-ontologisk hävdar att moraliska principer existerar bortom naturen, men ändå gäller för den, såsom fenomen eller t.o.m. begrepp om moral och Gud, utan att äga egentlig ontisk realitet i naturen. Ontologin hävdar att sådan substans består av materiella relationer. För Hegel, som visserligen inte var de-ontolog, men väl idealist, handlade det enbart om att principerna skulle ha idésubstans i vad människor egentligen trodde på och att idéer verkligen skulle utvecklas ur befintliga idéer.

Ursäktande i den etiska materialismen: 

I den etiska materialismen ursäktas människor därmed mer ofta än i den etiska idealismen, för mycket i livet, ter sig åtminstone momentant omöjligt för de etiska materialisterna, om inte för alltid omöjligt. Ursäktandet av människor är inte samma kvalitét som ett förlåtande. Ursäktandet kommer till bruk när människor verkligen är fullständigt oförmögna att ta något moraliskt ansvar, p.g.a. så starka materiella krafter i naturen och kulturen, t.ex. kapitalets sociala, ekonomiska, tekniska, informativa och politiska makt, för lite resurser, låg bildningsnivå, miljöproblem, klimatproblem, totalitär diktatur, kvant-illusioner och pan-optikon, den biologiska kroppens begränsningar, mediekulturens fördumning av människor, arbetsmarknaden, ekonomiska kriser, etnisk splittring. När människor enbart har varit ignoranta, sadistiskt eller asocialt elaka, oreflekterade eller oförsiktiga, så är det angeläget att förlåta människor, för då är det definitivt så att det bara handlar om att de inte haft idémotivation att anstränga sig, på så sätt att det blir definitivt att en verbal kritik för ignorans, icke-patologisk sadistisk eller asocial elakhet, oförsiktighet eller oreflekteradhet, social sanktion eller ett fängelsestraff för detsamma medför att människor förmår ändra sig och bli goda. Annars kan de väldigt ofta, om inte nästan alltid, ursäktas med hänvisning till starka materiella krafter och omständigheter i naturen, som måste arbetas på för att bryta den materiella övermakten över den mänskliga moralen. Moraliskt ansvar tar vid där det finns möjlighet att med sina handlingar orsaka ting som skall existera i längden eller sluta existera i längden.

Moraliskt ansvar eller skyldighet, skuld, heder, ära, förlåtelse och ursäktande i min värdering av andra människor och mig själv utifrån traditionen och den etiska materialismen i den totalitära diktatur vi lever i:

Som jag ser det har ingen människa fullt ansvar och skuld i en så hård totalitär diktatur som tankeläsningspanoptikon- och pan-spektron, i ett massövervakningssamhälle. Vi kan se hur människor förkrymper i denna realitet till små onda varelser som bara vågar tänka två konceptualiseringar om världen p.g.a. massövervakningen: ”allt är omöjligt” och ”var bara empatisk så överlever alla”. De som kuvar sig och inte försöker göra motstånd, i enlighet med det epistemiska förhållandet att de 10 tvivlen i diktaturen av idag  – se min twitter https://twitter.com/Trokanskeframt1 – vilka medför att ingen människa idag kan veta om det är möjligt att avskaffa diktaturen eller inte i framtiden, är onda i alla fall mot kunskap, liv, naturvärden och artliv, men kanske inte mot naturen och kulturen som en total vara-process, men det kan vara så också, för det ontiskt absoluta kanske vill avskaffa diktaturen det också. De människorna är onda, men de har ingen egen skuld i egenskap av att vara offer för diktaturen, de har bara arvsskuld och kan bli ursäktade om de slutar vara onda. Sluta de vara onda får de hedern att vara goda mot kunskapen, livet, naturvärden och artlivet, och de som gör mest för att symboliskt och praktiskt bekämpa diktaturen får ära. Men de har ingen egen skuld. Bara de som var före diktaturen har egen skuld och det ontiskt absoluta självt har egen skuld, för det är det som bär på arvsskuldens substans. Arvsskuld är att någon, t.ex. en politiker gjorde ont före dig, och att du nu är påverkad av det onda så att du själv inte kan vara god, och då har du en skuld som du ärvt från t.ex. en politiker, men ingen egen skuld, bara egen ondska och ingen ära, så länge som du inte börjar tänka efter hur du skall göra för att stoppa eller begränsa diktaturens ondska.

Det är före en sådan hård totalitär diktatur som tankeläsningspanoptikon och pan-spektron, som människor har normativt ansvar, därför att då kunde kritik, sanktioner och straff få dem att ta sitt ansvar. De politiker, vetenskapsmän, läkare, högutbildade, fackföreningar, föreningsliv, näringsliv, som inte tagit sitt ansvar för att stoppa utvecklingen av massövervakningssamhället före det skedde, har en stor skuld till människors förolyckande i massövervakningssamhället och den totalitära diktaturen. De borde inte få några höga maktpositioner i det framtida samhället, de borde straffas så, om de inte har kompetens som behövs i samhället som kommer efter den totalitära diktaturen, men då måste de, eftersom de har definitiv stor skuld, be om förlåtelse först.

Vad det gäller  vad människor gjort under diktaturen är de särskilt onda och särskilt o-ärofulla individer, av arvsskuld förvisso, så de har ingen heder, förutom arvsskuldens heder, men ändå, de som:

  • De som haft makthavarna i diktaturen
  • Verkställt diktaturen, diktaturens funktionärer
  • De som symboliskt tagit ställning för diktaturen utan att någon direkt hotat specifikt dem själva om tvång eller våld, utan bara känt sig hotade av pan-optikon, de som hostat på mina eller andras inre tankar eller gått med hund för att ta ställning mot FN:s Mänskliga Rättigheter artikel 18, 19 och 20 för kategoriskt alla med homo sapiens-DNA, burit kläder för att symbolisera att de stödjer diktaturen, sagt att människor förtryckta p.g.a. sina åsikter är sjuka med subtila kommentarer på Internet, osv.

De har ära för att stoppa diktaturen, de som:

  • Kämpat för att få till en diskussion om diktaturen.
  • Fortsatt att ifrågasätta diktaturen och ständigt fortsatt att tvivla när de inte upplevt att argumenten för diktaturen vägt över till  De som inte blivit definitivt övertygade att diktatur och pan-optikon är rätt i sina inre tankar eller i yttringar, mer än kortare tidsperioder, och sedan fortsatt att tvivla igen.

Min egen skuld:

Arvsskuld och ondska att inte tänka mer på att kommunicera när jag väl blev medveten om och fann mig utsatt för tankeläsningspanoptikon 2010.

Egen skuld att inte ha läst Vladimir Iljitj Lenin eller Karl Poppers demokratiteorier ordentligt tidigare.

Min egen heder och ära:

Att ha ifrågasatt tankeläsningen under hela tiden och knappt erkänt den ens två sekunder som något gott för kunskap, liv, naturvärden och artliv.

Vad jag gjorde som politiker innan tankeläsningen började.

Vad jag gjorde som skribent innan tankeläsningen började.

Vad jag gjorde som skribent efter tankeläsningen hade börjat.